annicavattrangi

Igår fick jag för första gången köra lastbil. Från att aldrig ens rört i en lastbil tills igår då jag körde, säger bara ujujuj!
Innan hade jag tänkt mig lastbilen som ett höghus verkligen. Hur fan skulle man komma upp, jag är ju ingen lång person, runt 1.65 och problem nr 2 var ju då naturligtvis det här med reglage och allt. Som problem nr 3 var det ju nu är jag uppe men hur i hela friden är det tänkt att jag ska komma ner på ett någorlunda elegant och säkert sätt?

När jag väl fick se lastbilen märkte jag att den inte var så stor som jag trott men att det var hög i alla fall. Hur skulle jag komma upp? får ju inte krångla precis hur som helst, finns ju regler och så ska man tänka på säkerhet.

Jag kom upp.
Jag minns inte jättemycket av körningen om jag ska vara helt ärlig, detta på grund av att jag var så koncentrerad och nervös och allt sånt... När jag kört klart min första vända (två varv på halkbanan i ca 20 km/h) var jag hur lycklig som helst! jag får alltid en kick av att klara av saker som är större än mig. Den varade ända tills alla i min grupp hade kört och vi skulle ner.

Hur i helvete kommer jag ner??? Det gick ju bra att klättra upp (alla år av ridning hade gett resultat, och en skaplig teknik) då tänkte jag inte på att det var så högt. När man sen öppnar dörren och tittat ner...
Annica är höjdrädd!!! snacka om att jag sög fast i handtagen. men på nåt sätt kom jag ner. Kan bero på miott "taktiksnack" med Jörgen om att ha ryggen utåt...

Till körning nr 2 hade lastbilen krympt lite. Ända tills K visade vart vi skulle. uppför en liten, krokig vägjävel! herreguf! det var andra gången i mitt liv och han tror att jag klarar det? Bevisligen trodde han rätt. Jag klarade det men det var allt lite läskigt. Är nog en vanesak det där. Att tex. inte ha nån motorhuv som ska få plats och att man sitter framför franhjulen...


På det stora hela var det en av de topp 5 bästa dagarna i mitt liv!