Lyckan var total - skräcken lurade ibörjan!

Igår fick jag för första gången köra lastbil. Från att aldrig ens rört i en lastbil tills igår då jag körde, säger bara ujujuj!
Innan hade jag tänkt mig lastbilen som ett höghus verkligen. Hur fan skulle man komma upp, jag är ju ingen lång person, runt 1.65 och problem nr 2 var ju då naturligtvis det här med reglage och allt. Som problem nr 3 var det ju nu är jag uppe men hur i hela friden är det tänkt att jag ska komma ner på ett någorlunda elegant och säkert sätt?

När jag väl fick se lastbilen märkte jag att den inte var så stor som jag trott men att det var hög i alla fall. Hur skulle jag komma upp? får ju inte krångla precis hur som helst, finns ju regler och så ska man tänka på säkerhet.

Jag kom upp.
Jag minns inte jättemycket av körningen om jag ska vara helt ärlig, detta på grund av att jag var så koncentrerad och nervös och allt sånt... När jag kört klart min första vända (två varv på halkbanan i ca 20 km/h) var jag hur lycklig som helst! jag får alltid en kick av att klara av saker som är större än mig. Den varade ända tills alla i min grupp hade kört och vi skulle ner.

Hur i helvete kommer jag ner??? Det gick ju bra att klättra upp (alla år av ridning hade gett resultat, och en skaplig teknik) då tänkte jag inte på att det var så högt. När man sen öppnar dörren och tittat ner...
Annica är höjdrädd!!! snacka om att jag sög fast i handtagen. men på nåt sätt kom jag ner. Kan bero på miott "taktiksnack" med Jörgen om att ha ryggen utåt...

Till körning nr 2 hade lastbilen krympt lite. Ända tills K visade vart vi skulle. uppför en liten, krokig vägjävel! herreguf! det var andra gången i mitt liv och han tror att jag klarar det? Bevisligen trodde han rätt. Jag klarade det men det var allt lite läskigt. Är nog en vanesak det där. Att tex. inte ha nån motorhuv som ska få plats och att man sitter framför franhjulen...


På det stora hela var det en av de topp 5 bästa dagarna i mitt liv!

Glädje och sorg

Dessa två följs ständigt åt. I livet finns motsatserna, glad - ledssen, kärlek - hat. Det ska finnas en balans. Gott - ont och så liknande. Men det finns ju även i naturen, i naturens kretslopp. Vinter - sommar, höst - vår. ebb - flod. Om hela jorden har dessa motsatser ska då människan försöka sätta sig över dessa? Finns de inte där av en anledning? Vi kan inte älska alla men vi kan inte heller hata alla. Vi kan inte alltid vara glada för hur skulle det se ut? Om man aldrig är ledsen vet man inte heller hur det är att vara glad. Om man aldrig varit olycklig så kan man inte veta när man är lycklig. Om man aldrig känt rädsla hur kan man då veta när man är trygg?


Om man aldrig har kunnat lita på nån kan man då veta vad tillit är?

Nog om detta..



Idag blir det äntligen pilla-på-lastbil-dag!

Efter ett par veckor med bara teori, ska få in så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt OCH förutom det ska det sitta kvar också. Ja jävlar i min lilla låda! Men nu har man alltså fått en liten morot, inte så liten heller.



eftersom en annan ibland kan vara lite överabitiös så är jag ju vaken och klar att åka 1 tim 15 min innan vi börjar och tro det eller ej men så lång tid tar det inte till Grängesberg från Ludvika. Vaknade "sent" idag också, 5.30 istället för strax innan 5.00 som vanligt. snart drar jag nog... kan ju inte bara sitta här och göra ingenting. Skulle tro att det är tillräckligt många som gör det vid den här tiden...


Men jag kan ju inte åka före 7.. vill ju ha motorvärmare.. den startar runt 7. skulle i och för sig mentalt förbereda sig på att behöva gå och sparka i snöhögarna för att hitta grisen... vit bil - vit snö är ingen bra kombination.

RSS 2.0