annicavattrangi

Nu var det sådär längesedan det kom ett inlägg från mig men det är sånt som händer när det är fullt upp.

Nu sover skruttan och jag känner för att blogga lite. Egentligen borde jag fortsätta med städningen men jag har förtjänat en paus.

Jag har varit på bröllop, ett mycket vackert bröllop och vad jag vet mitt första. Det har varit midsommar och skruttan utvecklas mer och mer för varje dag som går. Sen har det gått ett par veckor sen jag började med viktväktarna och visst längtar jag efter nåt onyttigt ibland men då får man göra ett val. Allt handlar om val. När jag går ner i vikt känns det lättare med valen. Jag vill gå ner i vikt och jag ska aldrig någonsin upp igen! Under helgen var vi hos mina föräldrar och under promenaderna där kände jag verkligen hur jag hade ändrats. Det gick mycket lättare att gå och röra sig. Vilken känsla det var! Den här veckan har dock inte börjat så bra som den förra slutade. Mensvärk och migrän började måndagen och gjorde att den i princip försvann helt. Först mot kvällen var jag smärtfri vilket var tur eftersom vi fick besök både av bror och mamma och pappa. Så då blev det att bjuda på middag och sen lyckades jag att "bli av med" det sista av äppelkakan jag hade o frysen så nu kan jag ju faktiskt baka igen! :) Har redan en äkta surdeg på gång... Har ingen aning om vad jag håller på med men det blir säkert bra, intressant i alla fall.

Nu vaknade skruttan så det får bli allt för idag.

Katter och barn går ihop ibland och ibland inte. Vi trodde att det var Bus som kanske skulle ha något emot att det kom en ny liten familjemedlem men han skiter fullständigt i det. Det gör i och för sig fluffisen också. Men fluffisen har fått sitt smeknamn eftersom hon är just fluffig. Mycket päls är mycket att ta hand om och för en katt som inte vill bli kammad leder till hårbollar. Inte blir det bättre av att hon "tröstäter" dammtussar. Vi har bytt foder till henne och nu var det ett tag sedan hon hade en av sina "kräkattacker" men idag var det dags igen. Förut var det egentligen inga problem. Det var bara jobbigt. Nu har ju skruttan börjat åla sig fram och har fått upp en imponerande fart vilket har varit mindre bra med tanke på dagens "kräkattacker". Man ser hur katten börjar kräkas och då hoppas man att skruttan är långt därifrån medan man springer för att hämta något att torka upp det med...

Första veckan som "viktväktare" är slut och invägningen visade på -2,9 kg! Det kändes så härligt att vågen visade så mycket ner. Jag hade hoppats på kanske -1 kg men det här var ju mycket bättre. Ändå har jag haft fredagsmys och lite lördagslyx. Dock inte så mycket eftersom jag sparade till söndagen. Så ni kan ju gissa hur förvånad jag blev när jag efter invägningen skulle kolla min veckobonus och ser att det är borta?! Det tog en bra stund innan jag insåg att den var borta för enligt viktväktarna var det ny vecka eftersom jag hade anmält mig en söndagkväll och inte en måndag. Så all bonus jag sparat för att slösa ikväll var borta... suck..

Men samtidigt så var det bra för då vet jag det till nästa gång och det kan ju ha varit en av anledningarna till att jag gått ner så pass mycket. Framöver är det fredag/lördag som jag kommer använda min bonus på. Och får jag säga det själv kommer det passa alldeles utmärkt eftersom jag och min älskade sambo ska på bröllop på lördag. Faktiskt så är allt klart! Vi har, kläderna, smycken, smink, bröllopspresent, barnvakt och chaufför klart redan. Helt otroligt. Chauffören fixades idag men ändå.

 

Nästa tanke blev då "undrar hur mycket jag gått ner till bröllopet då?". Men den tanken ska jag nog ta och försöka slå undan för jag vill inte fokusera för mycket på vikten och gå ner och sen hur mycket jag kan/vill gå ner utan i stället ta dag för dag och göra ett bra jobb den dagen. Ta en promenad, äta rätt och helst inte vakna mitt i natten med två tomma 200g chokladkakor och en gigantisk ostkrokspåse bredvid mig. För det skulle vara ett misslyckande. Och det vill vi ju inte.  :)

 

Det får ta den tid det tar och framför allt så det här är ingen bantning jag håller på med utan en livsstilsförändring. Att äta mera frukt och grönt ska inte vara något jag kommer sluta med sen eller att inte ha koll på portionerna. Sötsaker är helt okej men i vettiga mängder och kanske inte varje dag, helst...

Det svåraste har varit snacks och choklad. Sen har man börjat inse vilka tokiga portioner och framför allt storkleken på dem. Lösgodis hade jag slutat med innan jag började med viktväktarna så det var inte ett dugg svårt :)

Det svåraste utanför hemmet har varit fika. För i min familj (släkt) är det mycket fika. Samtidigt som jag har väldigt bra stöd från alla i min omgivning så är fika en vana, en tradition. När man kommer hem till någon eller får besök så är det fika som gäller. Fördelen är att jag är ju medveten om det och i viktväktarna finns inga förbud. Jag får bara planera. Ska jag hälsa på mormor så blir det fika, då är det bara att räkna lite sen ta en sak istället för att ta av allt som jag gjorde förr.

 

Som sagt. Det här är ingen bantning. Det är en livsstilsförändring.

 

Och jag är påå gång!! :)