annicavattrangi

Det känns så fruktansvärt jobbigt just nu. Min kropp vill verkligen HA SOCKER! Den är van vid att få så mycket socker den vill ha, tyvärr. Men nu är det stopp. Jag ska vinna den här kampen så är det bara. För jag vill inte se ut som jag gör nu. Jag har varit väldigt duktig på att hålla vikten men nu ska jag NER i vikt. Och då blev det ju som jag skrev förut ViktVäktarna som ska bli "min räddning". Jag gillar verkligen deras sätt med poäng och att man har en daglig summa och en veckobonus samt att det finns ytterligare en bonus om man är aktiv på något sätt. Rör du dig mer så får du äta mer. Och nu försöker jag att spara min veckobonus till fredag-lördag. Förhoppningsvis så kommer jag att få lite mer kläm på det här efter vägen och lär mig mer hur jag ska fördela mina poäng.

Eftersom det här är min första vecka så är den med jämna mellanrum HEMSK. Återigen så beror det på att kroppen vill ha sitt socker. VI snackar avvänjning här! Men jag ska klara det! Det finns inget annat val, för jag vill verkligen inte se ut såhär. Jag vill kunna vara nöjd med mig själv och min kropp och jag vill kunna gå in i en vanlig butik och veta att jag kan ha deras kläder även om det skulle stå "slim fit".

Framför allt så vill jag kunna vara en bra mamma som orkar leka med Signe när hon blir lite äldre och får en massa spring i benen. Jag vill känna mig lätt i kroppen och kunna springa kilometer efter kilometer. Jag har ingen tanke på att bli smal, jag vill bli normal och gärna vältränad. På söndag är det vägning och då får vi se vad den första veckan gett för resultat. Jag hoppas verkligen på att det står iaf -1kg på vågen och att det ger mig en rejäl kick!

Jag har känt att det har varit på väg. Jag har närmat mig ett vägskäl och nu har jag beslutat mig. Känns så grymt bra! Jag kunde ha valt att fortsätta själv och förmodligen ge upp efter ett tag eller, som det blev nu, stöd från min sambo och medlem i viktväktarna.

Jag anmälde mig till deras onlinetjänst igår kväll och hela kvällen efter det, och hela natten med för den delen, har jag oroat mig över mitt val. Gjorde jag rätt? Kan jag inte ens klara att gå ner i vikt själv? Är jag inte starkare än så? De negativa tankarna förstörde min natt, min sömn och min morgon. Jag var helt övertygad om att det här kommer gå åt helvete. Jag är beroende, av socker, av mat och av allt som är onyttigt känns det som, Så hur skulle då det här fungera? Jag måste sluta med fredagsmyset och jag får bara äta grönsaker... Eftersom natten inte blev bra som var inte morgonen heller någon hit och jag hade världens klump i magen och kände mig så fel. Kände mig gråtfärdig, misslyckad, som om jag hade misslyckats innan jag ens börjat.

Älskling undrade om jag skulle följa med när han skulle jobba så kunde jag och skruttan passa på att hälsa på pappa, för jag skulle inte vara själv när jag mådde som jag gjorde då. Jag körde och fick på så sätt annat att tänka på. Släppte av älskling vid jobbet och fortsatte till pappa. Tillsammans med honom åkte vi upp till mormor och morfar för att skjutsa honom och mormor in till byn för att han skulle få ta ur stygnen och så passade mormor på att handla lite. Var så skönt att se morfar på väg tillbaka igen, Efter ca 6 år av smärta är det över. Det var så skönt att få lite kvalitetstid med dom. När sen älskling ringde och berättade att han var klar kände jag mig så mycket gladare. Sen märkte jag också att viktväktarnas sätt var inte så illa som jag trodde. Jag behöver inte ge upp något, jag behöver bara lära mig att prioritera. Men det kommer nog bli tufft speciellt i början. Det ät tur att jag har min familj och mina vänner som stöttar mig!!!

Sitter med en kaffe i handen. Idag trotsar jag min mage för längtan efter en kaffe blev för stor. Kommer förmodligen bli en novalucol senare men va fan...

Första tvätthögen i maskinen. Senare blir det att fortsätta kratta upp och göra fint på den nyklippta gräsmattan,,, eller nästan nyklippta i alla fall.

 

Skruttan har förresten fått en tand till så nu kan hon stoltsera med två små söta, men vassa, tänder :) Det är förmodligen därför som hon varit så kinkig för nu är det faktiskt lite bättre.

 

Anledningen till att jag inte skrivit är att det varit lite fullt upp. Vi har rensat trädgården, tagit ner mindre träd och grenar och kört "soptippsmaraton". Sen har det varit möhippa och födelsedagskalas :) tänk så många det är som fyller år på våren!

 

Imorgon ska jag prova klänningen som svärmor syr till mig :) första provningen. Så nervös redan nu. Tänk om den  inte passar eller om färgen på tyget som jag valt blev helt fel på mig? då står jag på ruta ett igen... Och tänk om klänningen är jättefin men alldeles för liten? Jag kan inte låta bli att oroa mig så jag försöker att inte tänka på det...

 

Jag tror jag ska ta mig i kragen och göra något vettigt nu. En sak har jag märkt, med hus och barn har man alltid något att göra.

Det regnar. Ett mycket onödigt konstaterande men det är på nåt sätt pricken över i just nu.

Man för en daglig kamp mot skruttan, framförallt mot hennes "förälskelse" som gör att man inte kan gå utom synhåll och helst inte längre bort än två meter. Katten spyr överallt och den andra katten har nästan fällt mig ett antal gånger. Nu åkte han dock ut för jag orkade inte med det mer. "Ska jag in eller ska jag ut" och så står han där och velar i dörren för att sedan gå in. När man sen har satt sig igen eller börjat med vad det nu var man höll på med när man blev avbruten av katten så är han tillbaka vid dörren och vill ut. Nu åkte han ut.

 

Jag behöver verkligen egentid idag!!!!! Tur att jag ska släpa mig iväg och simma ikväll. Jag behöver det så mycket just nu för jag känner mig verkligen inte som en bra mamma. Men för fan, att inte ens få skita ifred?!

 

Jag älskar min dotter väldigt mycket. Men ibland är det väldigt jobbigt. Det dåliga samvetet finns där hela tiden, samma sak med tvivlet. Är jag tillräckligt bra? Gör jag rätt nu?

Sen finns mycket kvar sen förlossningsdepressionen.

 

Sen är det en sån här grå dag med regn och rusk och då blir jag så lätt deppig, tappar fotfästet och förlorar tron på mig själv. Det blir inte bättre av att man har två katter som på varsitt sätt försöker driva en till vansinne just nu, känns det som i alla fall.  Men ikväll är det simning och då brukar allt kännas bättre. Speciellt efteråt.

Kampen för ett sundare leverne fortsätter. Igår blev det en promaned i rusket och det var väldigt nära idiotiskt om det inte varit så skönt efteråt och jag fick belöna mig med hemlagad gulasch och ett varmt skumbad. Att kvällens avslutades med en kamning från älskling satte verkligen guldkant på den dagen! Undrar vad det är med tjejer och "hålla på med håret"?

 

 

Imorgon är det FREDAG och det är inte illa det heller! Men dagens fråga: vad ska man hitta på för mat på fredag? Kommentera gärna! Tips mottages tacksamt.

 

 

 

Den dagliga promenaden blev av! Och det blev en lång en också. Tog gröna vägen till slutet och sen vände vi tillbaka och passade på att gå lite omvägar hemåt :) en och en halv timme! En timme och 30 minuter!! Kan man tänka sig att jag som är så fet och lat faktiskt fick arslet ur och gjorde det! det var en aning kuperat om man säger så. Lite mer än jag tänkt mig men jag klarade det i ett bra tempo. Nu har jag lite ont i fötterna. Men snart borde jag ha gått in mina nya skor :)

 

 

Nu - TACOS!!!

Sitter och kollar läget på nätet. Älskar nätshopping. Där finns inga provhytter, inga skarpa lampor eller expediter som inte lyckas dölja sitt förakt mot mig, eller rättare sagt min kropp. Vad ska man med service till då? Är det service när expediter suckar att "ska du verkligen ha vitt" när man provade klänning inför studenten? Nä, jag håller mig till nätshopping för det mesta.

 

Träningen går bra men jag har tagit beslutet med min älskade sambo att nu är det dags att besöka en dietist. Jag behöver ha bättre koll på det här med vad jag ska tänka på för att få ut så mycket som möjligt av min träning, min livsstilsförändring. Det är dags att lägga i nästa växel. Det ska gå. Vi ska klara det, jag ska klara det. Det är verkligen tur att jag har det stödet jag har. Vem vet hur det skulle vara annars.

Igår gick vi en promenad. Älskling med barnvagnen och jag med stavar, Det ska tydligen vara bra och öka förbränningen. Allt som ökar förbränningen är bra i det här läget.

 

Idag ska det bli ännu en promenad. Jag måste bli bättre på det. Måste komma ut på promenad varje dag, minst en timme men bara jag kommer ut är det bra. Imorgon ska vi till mor och far för att fira "morfar" och då borde det bli en hundpromenad. Sådant är alltid lika kul! Sen är det tänkt att det ska röjas på gården. Buskar och mindre träd ska släpas bort och fraktas till tippen och det ska förberedas för växthuset. Det borde i min värld räknas som träning eftersom jag ser högen som ska faktas bort och jag vet vad som måste göras innan man kan ställa växthuset på dess rätta plats!

 

Skam den som ger sig! Det här ska gå. Det är mitt liv, min kropp och jag ska klara det!

Skruttan sover och älskling spelar tv-spel. Jag borde städa men jag ska bara... Det är en sån där riktig slödag idag. känner inte för att göra nånting! Men det behövs städas och tvättas och, ja listan kan bli lång om man bara vill. Det vill inte jag så vi stoppar där. Städa måste jag göra idag. Det var ju så hemskt länge sen att jag inte minns när det blev städat sist. Nu är ju mitt minne mer än lovligt dåligt. För att ta ett exempel så minns jag inte vad jag gjorde i förrgår. Inte minns jag var det var för dag idag heller. Men jag är småbarnsmamma! Det är nästan min rättighet att vara sjukt förvirrad!

 

Igår var vi i alla fall och badade, det minns jag. Blev inte av att jag simmade i tisdags. Men jag var duktigt och tog en barnvagnspromenad med skruttan och svärmor. En halvtimmes rask promenad. Och istället för att strunta helt i att simma flyttade jag bara på den så att vi skulle kunna bada hela familjen. Sen fick jag den fina idén att om "farmor" följer med så kan hon bada med skruttan så kan både jag och älskling simma lite. Han skulle minsann inte få slippa undan! :) Det blev en kilometer för mig på kanontiden 30 min!!

 

Nä nu är det dags att ta tag i det här. Om jag börjar städa så måste älskling fixa i skruttans blivande rum. Vi har ju bara haft planer för det rummet sen innan jag blev gravid. Sakta och säkert var mottot :) Men nu vet vi ju att det ska vara ett barnrum till en liten tjej :)