Tråkig dag...

Igår var det lite jobbigt. Visst försökte jag förbereda mig på att jag inte gått ner så mycket men det var ändå hårt att se att man gått upp ett halvkilo. Det är ju inte det som är meningen. I alla fall så känns det bättre nu när jag gnällt av mig lite på Facebook och alla som peppade mig med fina inlägg i kommentarerna! Det värmde verkligen! Tack!
 
Idag har vi tagit bort Bus efter många diskussioner. Han blev 15 år ändå och hade det bra in i det sista. Det är väl aldrig ett lätt beslut eftersom alla blir ledsna och så. I det här fallet kändes det ändå bra. Han hade börjat bli gaggig och stel. Han ville ogärna hoppa och man märkte att han började snubbla till ibland också. Sen var det ju knölen... Han har, sen jag kom in i bilden i alla fall, haft en knöl på ena sidan skuldran som började växa. Det oroade både mig och Tomas eftersom det skulle kunna vara lite vad som helst egentligen och han började som sagt bli en äldre herre. Sista droppen var när han helt plötsligt hoppade på skruttan. Jag tycker att det är självklart att katterna ska få markera mot henne men i det här fallet hade hon inte gjort något utan skulle bara klappa fint som hon ju gjort förut flera gånger på båda katterna. Den här gången var dock annorlunda... vi satt i soffan, jag i mitten, skruttan på högra sidan och Bus på armstödet. Signe tycker om djur så hon skulle klappa. Tyvärr ser jag bara hur det smäller och min första tanke är "Shit! Hennes ögon!" eftersom hon var i den höjden mot Bus. Ögonen klarade sig tack och lov men jag blev rädd och Signe blev rädd. Bus hade aldrig gjort något sånt förut! Han har precis som han ska markerat de gånger hon varit för hårdhänt men oftast inte det heller. Att han gjorde som han gjorde kom som en chock för oss båda. 
Vi hade funderat på tanken om att ta bort honom när knölen började växa men väntat, likaså när han började bli stel. Vi pratade om det men det blev inte mer, Händelsen med Signe var det som fick oss att bestämma oss, Varför gjorde han det? Vår teori är att han hade ont... 
Innan Tomas åkte hade han Bus i en transportbur och skruttan ville dit och titta. Maa! (katt) sa hon... Och så kom Tomas hem med buren och skruttan tittade, pekade och "maa". Ingen katt där? Hon var fundersam minst sagt...
 
Till det positiva idag kan jag nämna att vi fått hjälp att börja fixa murstocken och att det förmodligen blir "klart" imorgon! Skönt med en del i rummet som är klart för målning sen. allt annat är ju mer eller mindre kaos där fortfarande. Nu ska jag plocka ur tvättmaskinen och sen iväg och simma lite.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0