Det går i vågor...

Det här med motivationen alltså. Spelar inte så stor roll vad det handlar om. Viktväktarna, bloggande eller livet i största allmänhet.
Jag ska försöka bli bättre på det. Men då är det ju prioriteringar. Jag hade en total dipp med viktväktarna där jag la av helt och gick upp en massa (inte allt tack och lov) men där har jag ändrat mitt medlemskap så nu går jag även på möten varje onsdag. Det är bra, Jag måste ha någon som är på mig, måste känna att det finns en liten "press" på mig annars har jag en förmåga att just tappa motivationen.
 
 
Jag ska även försöka komma tillbaka till att vara lite mera aktiv än att flytta arslet från soffan till köket eller toaletten. Tanken är att jag ska försöka komma ut och gå minst 30 min varje dag och även simma igen. Den här veckan har jag varit riktigt duktig. Jag hade en vilodag men det tog jag igen på lördagen då jag hängde på låset till simhallen. För att senare på eftermiddagen bowla, Det är inte något jag gör ofta vill jag lov och nu har jag sån träningsvärk i rumpan!!! Känns som om jag vore närmare 70!
 
Där slog klockan 9 och min kära dotter sover fortfarande. Var nog en dryg helg för henne också :-) vi firade nämligen min farmor som fyllt 87 år! Hon nämnde när jag berättade för henne om att jag varit ute och bowlat med tjejerna att hon ALDRIG hade bowlat. Va fan tänkte jag och ringde runt. Farbror, bror och så päronen alla var på. Så då var det bara att komma på med en bra dag som skulle passa de flesta och inte vara för långt bort i tid från själva födelsedagen. Måste säga att det var riktigt kul att planera det. Dagen blev: mamma, pappa och farmor kom till oss före (farmor trodde att det var jag som skulle firas tihi) och väl där släppte jag bomben. berättade att nu ska vi åka ner och träffa de andra och ta en liten fika på BKs och sen ska det bowlas! Efter det blir det middag på restaurang. Lite chockad blev hon men jag tror hon hade kul! Tyvärr finns det inga bilder då skruttan hade min mobil för att titta på mumin under tiden. Hon sov när vi började bowla men vaknade efter en stund. Rörlig som hon är ville hon ur vagnen vilket hon fick. Och så bar det iväg! Ut mot banorna och medan jag och Tomas gjorde misstaget att prata med varandra om något och rätt var det är så frågar någon om det är vårat barn... Vi rycker till och tittar upp och får se skruttan som dragit iväg och är med bestämda steg på väg mot en annan banas käglor! jävlar så pinsamt!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0