annicavattrangi

Igår tänkte jag att vi skulle vakna tidigt och gå ner på stan där jag skulle ha min invägning och hem igen. Invägningen var kl 8. Vi vaknade 7.35. Ingen promenad utan på med kläder på mig och skruttan, slänga sig i bilen och dra ner. Men trots den missade promenaden hade jag gjort ett bra resultat. -1 kg sen förra veckan 😊 

På väg hem tänkte jag att när vi ändå åker förbi kan vi lika gärna hoppa in på ica och handla lite. Som vanligt när man inte har någon lista med sig så fick man med sig mycket olika saker som man egentligen inte behövde men var bra erbjudande på... och när man kommer hem inser man att man glömt några av de saker man skulle ha från början. Jaja inget akut iaf.

 

Väl hemma gjorde jag bananpannkakor med blåbär vilket uppskattades av skruttan. Hur enkelt som helst! Och gott om man gillar banan. Hör gärna av er om ni vill ha receptet 😊

Det går framåt. Katten börjar inse att hon är ensam katt i huset numera och har faktiskt varit upp på övervåningen några gånger idag. Härligt! Och mamma och pappa har varit här på besök. Vilket betyder att det händer lite med rummet/huset. Idag var det elen som stod på listan. Elen i detta hus är ett kapitel i sig som jag inte förstår fullt ut. Men det jag förstår är inte så positivt. Nog sagt om det för den här gången. Som tack för hjälpen bjöd jag på mat. Lamm med pisto från kokboken med viktväktaranpassade recept av Amir som vann Sveriges mästerkock. Vilken succé det blev! 

 

Blev en liten tur till simhallen och senare en hundpromenad med mamma, Signe och Sigge. 

 

Nu ör jag lika seg som katten så snart blir det sängen. Imorgon står babysim och tjejträff på agendan. 

 

Så har det varit för mig hela veckan känns det som. Har varit duktig med promenader förutom söndag/måndag när vi var lite sjuka här. Var en snabbis till Ikea i tisdags för att köpa lite lampor och annat. 

 

I onsdags var jag så duktig att jag tog mig en tur till colorama. Men för att jag skulle få en längre promenad gick jag runt lite sicksack i byn på väg ner. Kände mig pigg och duktig och tänkte avsluta dagen med ett bad. Vaknade sittande i badkaret 20 min senare! Så trött trodde jag inte att jag var! Igår blev det lite städande för min del men jag blev inte klar. Det är svårt att hinna med någonting och framförallt att vara snabb och effektiv när man har en liten skrutta. På med kläder och iväg ner till Ica för att handla lite och möta upp älskling. Tyvärr kände jag redan innan hur huvudet började strejka. Löste det med en vanlig värktablett trodde jag men när vi kom tillbaka hem var migränen ett faktum. 

 

Idag började det bra. Tänkte ta och städa klart men migränen har återigen gjort sig påmind. Blää... Har tagit migränmedicin och väntar på att det ska gå över så jag kan plocka ihop det sista och ta ett varv i vardagsrummet med dammsugaren och så torka innan vi går ner till Ica matmäster. Får se hur det blir för än så länge vill jag mest såga av huvudet. 

Började skriva men lyckades på nåt sätt radera allt.... Har trots att jag verkligen mått pyton med jämna mellanrum faktiskt gjort en del. Tvättat två maskiner , diskat en maskin, dammsugit trappen och hallen uppe eftersom det nu är klart med allt murandet där och så äntligen slipat kvar den sista lilla biten på bordet jag ska måla. Tog säkert 5-10 min men nu känner jag mig faktiskt slut som artist och tänker slappa resten av kvällen. Signe är lite bättre och jag hoppas att jag inte blir sämre nu! 

 

Tänkte bjuda på en bild av dagens överraskning! Såg dessa när jag hämtade posten ☺ 

 

 

 

Eftersom jag har lovat mig själv att motionera minst en halvtimme så tänkte jag att vi går ner på stan och kikar på bokrean, jag och skruttan. Vi gick hemifrån vid 10.00. Vi kom hem 12.20 så det blev en ganska bra promenad eftersom vi (jag) gick hela tiden. In en snabbis på Åhléns och där blev det lite till Signe och sen gick vi vidare till Globe. Är det bokrea måste man ju gå in i en riktigt bokhandel. Det är ganska trångt där i vanliga fall och idag var det värre än någonsin. Hade två val, lämna vagnen utanför eller strunta i det och gå hem igen. Jag valde faktiskt att lämna vagnen. Men jag var nervös hela tiden så det blev ett väldigt stressat besök. Hittade en present till älskling, betalade och hastade ut. Vagnen var kvar!!! Puh! De böckerna jag tänkte kika efter kommer nog att beställas över nätet. Såå behändigt med internetshopping.

 

När vi kommit lite drygt halvvägs hem somnade Signe och hon fick sova vidare i vagnen ute medan jag slängde i en tvättmaskin, tog upp köttfärsen till vårt fredagsmys och slog in presenten åt älskling, Eftersom hon såg ut att sova gott där så värmde jag på lunchen och skulle börja äta. Då vaknade hon. Så det var bara att ta in henne, klä av henne overallen, mössa, vantar och stövlar, Värma på hennes mat och mysa lite samtidigt. Så när vi satte oss vid matbordet hade skruttan varm mat (fiskbullar och mos) och jag hade "fesljummen" mat (lax och pasta, riktigt gott! vill ni kan ni få receptet). Man blir tydligen hungrig av att följa med mamma för hon klämde i sig 5 st fiskbullar. Mer fanns inte på hennes tallrik och då tyckte jag ändå att jag tog i i överkant...

 

Nu blir det nog lite mys innan vi får besök av våran "murare" :-)

Sista omgången nu sen ska murstocken vara klar förutom målning då... en sak som är "klar" i vårat kaos-rum!

Igår var det lite jobbigt. Visst försökte jag förbereda mig på att jag inte gått ner så mycket men det var ändå hårt att se att man gått upp ett halvkilo. Det är ju inte det som är meningen. I alla fall så känns det bättre nu när jag gnällt av mig lite på Facebook och alla som peppade mig med fina inlägg i kommentarerna! Det värmde verkligen! Tack!

 

Idag har vi tagit bort Bus efter många diskussioner. Han blev 15 år ändå och hade det bra in i det sista. Det är väl aldrig ett lätt beslut eftersom alla blir ledsna och så. I det här fallet kändes det ändå bra. Han hade börjat bli gaggig och stel. Han ville ogärna hoppa och man märkte att han började snubbla till ibland också. Sen var det ju knölen... Han har, sen jag kom in i bilden i alla fall, haft en knöl på ena sidan skuldran som började växa. Det oroade både mig och Tomas eftersom det skulle kunna vara lite vad som helst egentligen och han började som sagt bli en äldre herre. Sista droppen var när han helt plötsligt hoppade på skruttan. Jag tycker att det är självklart att katterna ska få markera mot henne men i det här fallet hade hon inte gjort något utan skulle bara klappa fint som hon ju gjort förut flera gånger på båda katterna. Den här gången var dock annorlunda... vi satt i soffan, jag i mitten, skruttan på högra sidan och Bus på armstödet. Signe tycker om djur så hon skulle klappa. Tyvärr ser jag bara hur det smäller och min första tanke är "Shit! Hennes ögon!" eftersom hon var i den höjden mot Bus. Ögonen klarade sig tack och lov men jag blev rädd och Signe blev rädd. Bus hade aldrig gjort något sånt förut! Han har precis som han ska markerat de gånger hon varit för hårdhänt men oftast inte det heller. Att han gjorde som han gjorde kom som en chock för oss båda. 

Vi hade funderat på tanken om att ta bort honom när knölen började växa men väntat, likaså när han började bli stel. Vi pratade om det men det blev inte mer, Händelsen med Signe var det som fick oss att bestämma oss, Varför gjorde han det? Vår teori är att han hade ont... 

Innan Tomas åkte hade han Bus i en transportbur och skruttan ville dit och titta. Maa! (katt) sa hon... Och så kom Tomas hem med buren och skruttan tittade, pekade och "maa". Ingen katt där? Hon var fundersam minst sagt...

 

Till det positiva idag kan jag nämna att vi fått hjälp att börja fixa murstocken och att det förmodligen blir "klart" imorgon! Skönt med en del i rummet som är klart för målning sen. allt annat är ju mer eller mindre kaos där fortfarande. Nu ska jag plocka ur tvättmaskinen och sen iväg och simma lite.

 

 

 

 

 

 

Jag brukar alltid vara nervös innan jag ska ha min invägning. Förra veckan hade jag gått upp 0.6 kg... suck...

Det var lite döden över det för jag kände att jag ju hade räknat mina propoints och rört mig mycket. Jag hävdar att min viktuppgång hade en hel del att göra med min pms. Jag brukar ALLTID gå upp innan mens så varför skulle det vara annorlunda den här gången?

I alla fall. Jag har gjort precis lika den här veckan förutom restaurangbesöket i lördags. Jag borde nog kanske vara mer orolig än jag är. Men det är så att jag prövade byxor igår :-) Dels ett par arbetsbyxor som jag köpte för nästan 5 år sen, dels mina arbetsbyxor. Mina arbetsbyxor passade jättebra vilket har varit något jag oroat mig för länge, väldigt länge. Jag kände verkligen hur en tyngd lättade från mina axlar samtidigt som jag knäpper mina byxor!!! De äldsta byxorna fick jag på mig men de satt som en andra hud över röven!

Målet är att arbetsbyxorna ska bli för stora och på sikt ska även varselbyxorna (mina gamla arbetsbyxor) bli för stora.

 

Igår var jag på promenad med kusin, idag blir det simning. Imorgon kommer mamma, pappa och mamma sa att de skulle ta med Sigge så då blir det promenad medan pappa hjälper oss att renovera :-)

På torsdag blir det simning igen och på fredag kör vi promenad igen, kanske till Lyviksberget så får Tomas hämta upp oss där. Lördag blir det nog Sigge-promenad igen. Vad det blir på söndag vet jag inte riktigt än.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här med motivationen alltså. Spelar inte så stor roll vad det handlar om. Viktväktarna, bloggande eller livet i största allmänhet.

Jag ska försöka bli bättre på det. Men då är det ju prioriteringar. Jag hade en total dipp med viktväktarna där jag la av helt och gick upp en massa (inte allt tack och lov) men där har jag ändrat mitt medlemskap så nu går jag även på möten varje onsdag. Det är bra, Jag måste ha någon som är på mig, måste känna att det finns en liten "press" på mig annars har jag en förmåga att just tappa motivationen.

Jag ska även försöka komma tillbaka till att vara lite mera aktiv än att flytta arslet från soffan till köket eller toaletten. Tanken är att jag ska försöka komma ut och gå minst 30 min varje dag och även simma igen. Den här veckan har jag varit riktigt duktig. Jag hade en vilodag men det tog jag igen på lördagen då jag hängde på låset till simhallen. För att senare på eftermiddagen bowla, Det är inte något jag gör ofta vill jag lov och nu har jag sån träningsvärk i rumpan!!! Känns som om jag vore närmare 70!

 

Där slog klockan 9 och min kära dotter sover fortfarande. Var nog en dryg helg för henne också :-) vi firade nämligen min farmor som fyllt 87 år! Hon nämnde när jag berättade för henne om att jag varit ute och bowlat med tjejerna att hon ALDRIG hade bowlat. Va fan tänkte jag och ringde runt. Farbror, bror och så päronen alla var på. Så då var det bara att komma på med en bra dag som skulle passa de flesta och inte vara för långt bort i tid från själva födelsedagen. Måste säga att det var riktigt kul att planera det. Dagen blev: mamma, pappa och farmor kom till oss före (farmor trodde att det var jag som skulle firas tihi) och väl där släppte jag bomben. berättade att nu ska vi åka ner och träffa de andra och ta en liten fika på BKs och sen ska det bowlas! Efter det blir det middag på restaurang. Lite chockad blev hon men jag tror hon hade kul! Tyvärr finns det inga bilder då skruttan hade min mobil för att titta på mumin under tiden. Hon sov när vi började bowla men vaknade efter en stund. Rörlig som hon är ville hon ur vagnen vilket hon fick. Och så bar det iväg! Ut mot banorna och medan jag och Tomas gjorde misstaget att prata med varandra om något och rätt var det är så frågar någon om det är vårat barn... Vi rycker till och tittar upp och får se skruttan som dragit iväg och är med bestämda steg på väg mot en annan banas käglor! jävlar så pinsamt!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag vet att det var ett tag sen nu som jag skrev något. Men det är fullt upp med en liten i huset. Hon håller i sig i det hon får tag på och följer med det. Oftast är det vardagsrumsbordet eller en stol som hon går runt, runt, runt. Lilla skruttan. Det blir inte så mycket tid över då till att blogga. För när hon sover så passar man på att göra det där man inte kan annars.  

Jag vet att det var ett tag sen nu som jag skrev något. Men det är fullt upp med en liten i huset. Hon håller i sig i det hon får tag på och följer med det. Oftast är det vardagsrumsbordet eller en stol som hon går runt, runt, runt. Lilla skruttan. Det blir inte så mycket tid över då till att blogga. För när hon sover så passar man på att göra det där man inte kan annars.  

Nu var det sådär längesedan det kom ett inlägg från mig men det är sånt som händer när det är fullt upp.

Nu sover skruttan och jag känner för att blogga lite. Egentligen borde jag fortsätta med städningen men jag har förtjänat en paus.

Jag har varit på bröllop, ett mycket vackert bröllop och vad jag vet mitt första. Det har varit midsommar och skruttan utvecklas mer och mer för varje dag som går. Sen har det gått ett par veckor sen jag började med viktväktarna och visst längtar jag efter nåt onyttigt ibland men då får man göra ett val. Allt handlar om val. När jag går ner i vikt känns det lättare med valen. Jag vill gå ner i vikt och jag ska aldrig någonsin upp igen! Under helgen var vi hos mina föräldrar och under promenaderna där kände jag verkligen hur jag hade ändrats. Det gick mycket lättare att gå och röra sig. Vilken känsla det var! Den här veckan har dock inte börjat så bra som den förra slutade. Mensvärk och migrän började måndagen och gjorde att den i princip försvann helt. Först mot kvällen var jag smärtfri vilket var tur eftersom vi fick besök både av bror och mamma och pappa. Så då blev det att bjuda på middag och sen lyckades jag att "bli av med" det sista av äppelkakan jag hade o frysen så nu kan jag ju faktiskt baka igen! :) Har redan en äkta surdeg på gång... Har ingen aning om vad jag håller på med men det blir säkert bra, intressant i alla fall.

Nu vaknade skruttan så det får bli allt för idag.