annicavattrangi

Fredag idag! Det är fint väder också.. Synd bara att alla mina skor är blöta efter en "kaffeolycka". Men jag har att göra ändå. Förre helgen var det tänkt att vi skulle fira min älskling men eftersom jag blev sjuk så gick det inte. Hade nog inte fått några gäster även om jag hade orkat varit uppe när jag hade haft magsjukan från helvetet. Man känner sig inte riktigt fräsch efter att ha legat med huvudet i en hink och spytt nästan oavbrutet i 13 timmar... Gick ner nästan 4 kg! Tyvärr var det mesta vätska men annars hade det varit bra.

 

Men idag är det nya friska tag! Jag är fri från både förkylning och magsjuka och har till och med kunnat simma igen! Det där med simning kommer jag nog komma tillbaka till. Men nu var det idag och helgen som står i fokus. Det blir att fixa en smörgåstårta idag. Eller två faktiskt, En med skinka och en med lax. Så även om mina skor är blöta och kaffedoftande så finns det annat att göra än att hänga upp sig på det. Jag har ingen bli heller för den tog älskling när han upptäckte att hans bil hade platt framdäck.

 

Så vad ska man göra förutom smörgåstårta? Med en dotter på 6,5 månad så får man vara glad om man hinner med något mer än henne. Tänk så ofta man skulle kunna göra något annat men fastnar hos henne när hon sover bara för att hon är så underbart vacker :)

 

Jag skulle ju fortsätta att berätta om allt som hänt sen jag skrev sist men det får jag nog göra i något annat inlägg. för nu sover den sötaste av söta så jag sla passa på att börja förbereda inför helgen. Börjar jag i tid så blir jag inte stressad av allt och hinner njuta av tillvaron.

 

 

 

Såg att det senaste jag skrev här var att jag skulle bli sambo. Men, det blev lite mer än så. Jag har också blivit mamma. men vi tar det från början,

 

Jag flyttade in hos min älskling och det har inte alltid varit en dans på rosor. Det kändes knepigt, speciellt i början. Vart skulle mina saker vara och hur skulle jag våga ta den plats jag borde, Det var lite jobbigt faktiskt. All osäkerhet och sen att inte hitta saker man behövde... Men som i reklamen; det mesta löser sig med tiden. Vilket det faktiskt har gjort också. Nu vet ingen av oss var sakerna är. Många saker har nog fått ben :)

 

Sen blev jag gravid. Och det var helt enligt planerna. Vi hade inte varit tillsammans så länge när vi båda kände att nu skulle det vara dags för barn. Då kom ju nästa problem för mig, Vad ska alla tycka och tänka om det här nu då? Det är en ganska stor åldersskillnad mellan oss och vi hade inte varit tillsammans mer än ca 1 år. Men vad gör man när allt känns så tryggt, stabilt och säkert? Man kör på! Och det var precis vad vi gjorde. Vi slutade med p-piller och väntade, och väntade. Och varje månad som mensen kom var jag sur och arg, och lite ledsen för att det kanske inte skulle gå. Det fanns ju inget som sa att vi faktiskt kunde få barn. Vi ville men bara för att man vill är det inte säkert att det går. Men i januari kom så de två strecken fram :)

Vi blev så glada! Och eftersom vi pratar oerhört mycket i vårt förhållande så hade vi också pratat om känslor inför en graviditet och barn. Vi trodde båda att jag skulle bli helt uppåt väggarna och att älskling skulle vara den lugna men det blev tvärtom. Jag log och sen satte jag mig i soffan och slog på nyhetsmorgon för att kolla vädret medan älskling gick mellan mig och stickan i badrumet. :)

 

Men graviditeten blev inte så rosenskimrande och trevlig som jag hade hoppats på. Jag var illamående mer eller mindre hela graviditeten (tack gode gud för postafen!). i slutet av mars började jag få ont i ryggen men tänkte inte så mycket på det utan såg till att vila under påsken, När jag kom tillbaka till jobbet efter påsken märkte jag att ryggvärken blev värre. Jag förvarnade chefen (som naturligtvis visste om att jag var gravid) att det skulle inte fungera någon längre tid. Men han hade en reserv i stand-by. Senare samma eftermiddag skulle jag bara dra på en pall när jag kände att det tog stopp, Det var bara stopp. Det var den 2 april. Sen dess har jag inte jobbat. Tillsammans med älskling var jag till en läkare för att ta reda på vad som var fel. Kom ut med diagnosen foglossning. Något som jag trodde att man bara fick sista månaden men där fick jag. Båda fogarna bak och fogen fram var "drabbade". Sen blev det bara värre. I takt med att magen växte blev smärtan större. Jag hade svårt att gå, sitta och skulle jag vända mig om i sängen fick jag bita i kudden för att inte skrika rakt ut och väcka älskling. Jag behövde hjälp ur sängen och hjälp ur bilen. Till sist fick jag använda kryckor för att ta mig fram eftersom jag "tappade" ena benet ibland. Att som höggravid försöka ta sig ner till toaletten med kryckor vara jobbigt. För så lång tid som det tog ner och upp igen hann jag bli kissnödig igen när jag kommit upp,

Sen alla hormoner! Stackars älskling när jag grät över bristen på chokladpudding och indirekt skickade honom till hemköp (han erbjöd sig när han såg hur jag säg ut) strax före kl.22.

Mot slutet levde jag (och älskling eftersom jag är extremt sjukhusrädd) under hotet att bli inlagda för havandeskapsförgiftning. Men jag klarade mig!

 

Hon var beräknad till den 25 september enligt MVC men hon kom till oss den 10e :)

Jag hade haft tjejerna på besök och efter att de åkt tyckte jag att jag kände något men efter att tag somnade jag och trodde att det var såna förvärkar som så många pratat om, Kl halv fyra vaknade jag och kände att nu kan det vara dags. Så jag skickade sms till mamma och tyckte att jag skulle väcka älskling och ringa förlossningen och åka. Jag tyckte att det är väl onödigt när nu alla pratat om hur lång tid det kan ta när man är förstföderska. När klockan var fyra väckte jag älskling och sa att nu är det nog dags! Jag som i början av graviditeten varit livrädd för förlossningen kände mig nu helt lugn och fokuserade på andningen medan älskling ringde förlossningen. Där fick jag rådet som jag redan visste att jag skulle få, ta 2 Alvedon och använd vetevärmaren tills dess att du känner att det blir outhärdligt. Hade jag väntat tills det blev outhärdligt hade vår dotter varit född strax innan Borlänge!

Vi blev inskrivna på förlossningen i Falun 7.40 och hon är född 9.01

 

 

Nu har skuttan vaknat efter sin middagslus så det var allt jag hann med denna gång!

 

 

. .