Framtiden rusar mot mig
Det har redan gått 9 månader med min älskade Tomas! och efter mycket om och men från min sida (mest) så är nu lägenheten uppsagd och jag ska bli sambo med någon för första gången i mitt liv! HERREGUD! gick det inte lite fort där? Eller? är det kanske så att det är alldeles rätt... För vem kan veta det mer än vi? Jag och Tomas. Just nu känns det riktigt bra men igår kändes det konstigt och imorgon? jag vem vet... Jag tror att det här kommer bli bra. Det behövs bara lite tid för att komma in i allting som händer och att komma in i hur allting känns och om man gillar känslan. Känslan av att komma hem till den bästa mannen på jorden.
