annicavattrangi

Ibland händer det otroliga. Ibland kommer vänner tillbaka för att följa dig i livet. Ibland känner man barnet inom sig ovh blir så där överlycklig för något som bara barn kan. Frågan är vad som händer när allt går för bra? Jag vet att jag är väl skeptisk ibland. Jag vet. Men ofta finns det en bra orsak. Eller så fanns det en bra orsak i början och man fastnar i gamla hjulspår.

Vänner som fanns där när man var barn finns inte kvar på samma sätt idag. Idag är de som var ens liv igår flyktigt bekanta till dig idag. Möjligtvis kan det vara bra men det kan ocks vara synd. Alla utvecklas och man växer ifrån varandra. De flesta jag umgås med idag är "nya" eller släkt. Det är inte många kvar sen tiden innan skolan...

"vänner är de människor som vet allt om dig och fortfarande tycker om en ändå"

Jag är ett kontrollfreak. Samtidigt som jag inte har några problem med att vistas i kaos. Hur går det ihop? Men det beror kanske lite på hur man menar med kaos. Jag kan ha saker överallt (pappas flicka) men när det blir struligt i livet tappar jag fotfästet så fort och blir stående utan mål och med negativa tankar. Jag märker hur det tar längre och längre tid att återhämta sig. Hur det ibland känns fullt i huvudet och hjärtat. Och då är det ju alltid lika roligt när förnuftet säger en sak och känslan en annan.

skogsflickan behöver sin frihet

Men nu är det snart jul och jag ska fortsätta med mitt julbak tills det är dags att fixa mat åt en hungrig lillebror...