annicavattrangi

Det är jag inte. Man växer upp i tron på att varje enskild människa är unik. Det slutar med att man själv märker att det inte är så. Det finns fler som jag, varför skulle jag då vara speciell??

Om jag fick önska något, vad som helst så skulle det vara att va mer säker på mig själv. Att veta vad jag tycker, vad jag står. Att vara trygg i mig själv. När andra pratar om mig kunna veta att det jag känner det känner jag och det jag tycker det tycker jag.

Jah känner pressen på att vara på ett visst sätt... Jag vill inte hamna i ett fack.

Jag är jag har du glömt det?


Tänk att få uppleva riktig kärlek.... En sån kärlek som känns och syns och är sann. Nåt som är äkta från båda sidor. Det är som jag sa idag. Annica får börja ragga på pensionärer. Alla bra killar är antingen för gamla eller upptagna... eller så är det mig det är fel på. Jag ställer för stora krav.