Ibland kan man inte hjälpa det...
Så är det nästan jämt. Man kan inte hjälpa det. Är det rätt eller fel?
Skulle jag ha låtit bli att säga något? Ofta ångrar man sig, man kanske skulle ha väntat med att säga det? eller skulle man inte sagt någonting alls någonsin? Ville han veta det här? var det bra att han fick veta det här?
Det enda sättet är ju att säga det till honom och sedan se reaktionen. Fråga om han tyckte att det var bra att han fick veta, att jag berättade det här?
Som det är nu så har jag, nästan för ofta, en näst intill euforisk känsla. För mig är det ett teckan på att jag har hittat rätt. Efter 21 år på jorden har jag hittat rätt. Jag vet vad jag vill, jag har tagit mig en bra bit på väg mot mitt mål. Det tilsammans med vetskapen om vem man är, den är oslagbar. Tro mig. Jag vet rätt bra vem jag är, jag vet absolut vad jag vill. Men jag vet också att det här kan bli tufft. För numer är jag medveten om att jag kan ställa till det för mig själv. Omedvetet men ändå. Jag kommer att få kämpa inte bara med läxor och annat som hör till utan också med mig själv. Jag ska, jag får, inte ge upp. Det finns människor som tror på mig. De finns de som har klänt mig länge och som tror på mig men det finns också de som står mig nära som inte tror på mig. Det vet jag men jag får inte låta dem trycka ner mig. För nu, NU finns det människor som inte känner mig som tror på mig. Kanske har jag fel, kanske känner de mig bättre än vad jag själv gör...
Jag ska lära mig att leva nu.
"Igår är historia. Imorgon är ett mysterium. Idag är en gåva"
Jag ska kunna se tillbaka utan att ramla ner i det bottenlösa hål som finns där. Jag ska kunna stå på kanten och titta ner utan att hoppa. Jag ska kunna se framåt och se målen, inte de gigantiska hindren. Jag ska kunna fortsätta stå stadigt på jorden.
Nu är klockan snart 6 så jag behöver bara vara tyst i 1 timme till!!!!
Jag ska vara snäll. Min bror ligger ju och sover. Men han var så söt för, det är ju min födelsedag idag, han gick upp klockan 5 när jag inte orkade ligga längre och gav mig en present :)
Med Min utbildning fick jag så mycket mer.
Läraren har rätt. Körkortet är bara en bonus.
Skulle jag ha låtit bli att säga något? Ofta ångrar man sig, man kanske skulle ha väntat med att säga det? eller skulle man inte sagt någonting alls någonsin? Ville han veta det här? var det bra att han fick veta det här?
Det enda sättet är ju att säga det till honom och sedan se reaktionen. Fråga om han tyckte att det var bra att han fick veta, att jag berättade det här?
Som det är nu så har jag, nästan för ofta, en näst intill euforisk känsla. För mig är det ett teckan på att jag har hittat rätt. Efter 21 år på jorden har jag hittat rätt. Jag vet vad jag vill, jag har tagit mig en bra bit på väg mot mitt mål. Det tilsammans med vetskapen om vem man är, den är oslagbar. Tro mig. Jag vet rätt bra vem jag är, jag vet absolut vad jag vill. Men jag vet också att det här kan bli tufft. För numer är jag medveten om att jag kan ställa till det för mig själv. Omedvetet men ändå. Jag kommer att få kämpa inte bara med läxor och annat som hör till utan också med mig själv. Jag ska, jag får, inte ge upp. Det finns människor som tror på mig. De finns de som har klänt mig länge och som tror på mig men det finns också de som står mig nära som inte tror på mig. Det vet jag men jag får inte låta dem trycka ner mig. För nu, NU finns det människor som inte känner mig som tror på mig. Kanske har jag fel, kanske känner de mig bättre än vad jag själv gör...
Jag ska lära mig att leva nu.
"Igår är historia. Imorgon är ett mysterium. Idag är en gåva"
Jag ska kunna se tillbaka utan att ramla ner i det bottenlösa hål som finns där. Jag ska kunna stå på kanten och titta ner utan att hoppa. Jag ska kunna se framåt och se målen, inte de gigantiska hindren. Jag ska kunna fortsätta stå stadigt på jorden.
Nu är klockan snart 6 så jag behöver bara vara tyst i 1 timme till!!!!
Jag ska vara snäll. Min bror ligger ju och sover. Men han var så söt för, det är ju min födelsedag idag, han gick upp klockan 5 när jag inte orkade ligga längre och gav mig en present :)
Med Min utbildning fick jag så mycket mer.
Läraren har rätt. Körkortet är bara en bonus.
